Memoir 44 har ju ett namn som får det att låta som ett traditionellt 2:a världskrigsspel. Det är det faktiskt inte, det är ett ganska snyggt litet lir som inte alls är särskilt brunt (du vet vad jag menar med bruna spel om 1944). Det finns ganska mycket speltid i varje scenario utan att för den sakens skull vara att man sitter och kastar blättar på varandra hela natten. Det är faktiskt så att man på en natt kan hinna spela ett scenario både 5 och 10 gånger 😉

Days of Wonder är det som släppt Memoir 44 och spelet kan klart vara värt att köpa, Days of Wonder är i mina ögon lite av ett kvalitetsmärke. Det som kan störa mig rejält med Memoir är att victory-conditions är lite dåliga. Det handlar om att slå ut en viss mängd trupper för motståndaren och det finns alltså egentligen inga incitament för någon av sidorna att anfalla (man har fördel av att försvara). Det kommer ner till att man får spela så att den som traditionellt var anfallande, scenariona är anpassade för det, helt enkelt har en sorts moralisk skyldighet att anfalla. Något som jag verkligen ogillar.

Man spelar på en grön skön hexmap, du vet en sån där modern med stora hexar och inte en brun ful från förr, och de olika scenariona är faktiskt förvånansvärt varierade även om en stor andel handlar om att landsätta i ett mer eller mindre hopplöst läge på någon strand. Klart värt att spela får bli slutbetyget.